SA16C, Dedza i Malawi

Här kommer du kunna följa de elever och lärare i SA16C som gör sina fältstudier i Dedza distriktet utanför Liliongwe i Malawi.

20190131

Hej alla där hemma! 
Efter 10 intensiva dagar i fält och "lediga" dagar fulla med studiebesök, långa gudstjänster och  skumpiga bussresor sitter vi nu på bussen på väg till flygplatsen. Det kommer vara ett gäng trötta men också glada ungdomar som kommer hem till er imorgon! Vi är jättestolta över det arbete som eleverna gjort i fält och vi tror och hoppas de ska minnas den här resan länge. 
Vi landar på Arlanda kl 05.40. Vid eventuella förseningar kan ni söka på flightnummer ET 0714. Vi ses! 
/Emma, Elin och Johanna 

20190130

Tja tja.

Idag är det tisdag, och två nätter kvar tills hemfärden. Fullspäckad är kanske det bästa ordet för att beskriva dagen, dock började dagen lite långsamt med att vi satt i en kyrka i två timmar i väntan på… ja, vi vet inte riktigt vad vi väntade på. Efter två timmar gick vi ut ur kyrkan och satte oss utomhus på en stor äng i närheten. Det var dags för community meeting vid Kapsa school, där alla barn och unga från de byarna vi har varit i går. 

Människor från HOCADI snackade och vi fick se dans och sång, och en teater på chichewa. Vi uppträdde även med låtarna Sol, vind och vatten och Mamma Mia (på svenska). Vi var helt ok. Utöver det hölls det en väldig massa tal av såväl HOCADI som våra lärare och vi själva.

Sedan fick vi äta en efterlängtad lunch och därefter avsluta fältarbetet och säga farväl till fallpersoner, hushåll och andra i byn. 

Väl tillbaka på motellet samlades vi för ännu ett möte. Det här mötet gick ut på att säga hejdå till tolkarna, och var grupp höll ett tal till deras tolk. Det blev känsloladdat, och efteråt togs det många bilder tillsammans med tolkarna. Efter det åt vi middag tillsammans vid ett långbord, innan det var dags att ta ett sista farväl av tolkarna. Vår grupp, ungdomsgruppen, hade en väldigt bra tolk vid namn Lloyd, han kommer att vara saknad men vi hoppas på en återträff i Sverige snarast.

Snart åker vi hem, efter en dag vid Lake Malawi. Det känns skönt och lite konstigt. 

Hej hej pappa. Vi kan ju gå på bio när jag kommer hem kanske. / Ella Lindeborg

Hej familjen Green, jag hoppas ni har det bra i Sverige. Känns lite overkligt att få träffa er igen efter ca 3 veckor utan kontakt. Med tanke på den enformiga maten här i Malawi så hade det varit väldigt uppskattat med mammas köttbullar. /Sebastian

Hallå hallå mamma och pappa. Ska bli skönt att komma hem även fast jag inte har haft någon riktig hemlängtan än. Jag önskar mig något gott till frukost, lunch och middag när jag kommer hem då maten här inte är så spännande längre. Hoppas ni har det bra i Sverige. / Melker Wass Jernberg

Fixa frysen! (och tusen tack för högskoleprovet) /Emanuel

Miriam sover i detta nu men hon har berättat om hur hon saknat sin familj, kram/ Miriam

(Nu är jag vaken, nu har jag läst. Även om jag saknar alla där hemma så saknar jag Lauras galna pratande om skolan och allt annat lite extra. Gustavs kramar. Att prata så länge att jag glömmer bort tiden med mamma. När jag kommer hem ska vi ha nattprat med te mamma! Älskar er!)

20190126

Hej hej allihopa! 

The Farmesh här. I torsdags var vi ute i fält och vi fick skala majskolvar tillsammans med kvinnorna i vår by Bedi. Sofia och Jennifer fick också prova på att dansa. Det gick väl sådär, men vi verkade åtminstone vara ganska underhållande. Nu har de allra flesta i klassen börjat jobba med sina fallpersoner och The Farmesh ligger som alltid steget före. På vägen hem den dagen hoppade Elvis och Elias upp i en oxkärra. Det var det roligaste de någonsin varit med om! 

Igår åkte vi till huvudstaden Lilongwe där vi först fick rundvisning på en marknad av en trevlig man som hette Stephen. Stephen har initierat en organisation som jobbar för att minska skräp och sopor på gatorna i Lilongwe, så han visade oss även en plats där de jobbade med att återvinna gammalt skräp. Vi fick också besöka en secondary school för extra utsatta ungdomar som alla var väldigt mysiga att snacka med. Men det viktigaste med dagen var ändå lunchen. Att få äta något annat än ris och pumpablad var gött. Alla i vår grupp åt pizza och pasta vilket var efterlängtat. Vi fick också någon timme på oss att shoppa loss (chips). 

Efter det begav vi oss till Human Rights Comissions huvudkontor i Lilongwe. Där fick vi lyssna på vad de gör som organisation. Vi fick bland annat reda på att det nu inte längre är olagligt med samkönade relationer, men att det fortfarande inte accepteras i samhället. Efter det studiebesöket var det dags att ta bussen hem. När det började mörkna såg vi massor av blixtar på himlen. 

Idag var det dags för fält igen. Varje lördag är det marknad i Malirana vilket ledde till att det knappt var några människor i Bedi när vi kom dit. Vi lyckades trots detta få till tre intervjuer med våra fallpersoner och så hann vi slagga lite i skuggan också. Det var gött.  

Elvis hälsar att han vill ha hemmalagade köttbullar när mamma kommer hem från Mexiko. Han hoppas att familjen mår bra!

Jennifer hälsar till mamma att hon saknar dig och att hon förväntar sig ett fullt kylskåp på fredag!

Elias hälsar till brorsan och familjen att han längtar efter dem och ser fram emot att snart återse dem. 

Sofia hälsar till Rasmus att hon faktiskt inte har kalla händer här! Hon saknar kylan och snön och katterna. 

Puss på er alla fina! 

//Elvis, Jennifer, Sofia J och Elias

20190123

Hej från ungdomsgrupp 2!

Nu är det vår tur att berätta om våra äventyr, här kommer en beskrivning av en typisk dag i fält: 

Vi blir väckta kl 06:45 av Johanna som kommer och bankar på dörren. Det är frukost kl 7 och vid 8 är det dags att ge sig iväg. Tyvärr är det alltid någon tidsoptimist som försenar oss. Sedan går vi till vår by N’Guluwe (uttalas n- och ett sväljljud). Dit tar det 1,5h att traska. Hittills har vi försökt intervjua så många som möjligt för att få en överblick. Det är kul och oftast har vi en svans av barn efter oss som ropar wawa (hejhej). De vuxna vill också hälsa, det låter såhär:

 - Mulibuwanji? (hur mår du) 

 - Diribuino, kai ino? (jag mår bra, och du?)

 - Diribuino (jag mår bra)

Vi brukar äta lunch hos familjen Gomeza, som är vårt hushåll. Sedan tar vi bussen hem utanför Kapsa school kl 15:30. Vid skolan finns många barn som i början var lite blyga, men nu gärna störtar fram för att kramas när vi kommer. Väl hemma vilar vi lite innan kvällens arbete börjar. Nu är vi inne i en hektisk fas med att komma på intervjufrågor, översätta och transkribera intervjuer varje kväll. 

Motellet där vi bor är mysigt, alla har varsitt rum målat i en ”härlig” poolblå färg. Några av rummen har extra faciliteter, vilket delvis innebär toalett och dusch, men också 5cm långa kackerlackor som gärna kryper upp ur avloppet (oroa er inte, vi har överlevt än). 

Varje grupp har en tolk, som hjälper oss att översätta och guida oss runt i byn. Vår tolk är 22 år gammal (och singel, vilket hon snabbt påpekade). Hon heter Lester vilket uttalas Restaaa och talar lite bristande engelska. Här kommer ett exempel från när vi undrade hur länge hon bott i sin by. 

Hedvig: So, how long have you lived there?

Rester: Sorry?

H: For how long time?

R: … 

H: Have you lived in the village your whole life?

R: … 

H: Where you born there?

R: I don’t understand

H: YOUR FIRST BIRTHDAY *gestikulerar en födsel* THE DAY YOU WERE BORN?!

R: *ser förvirrad och obekväm ut*

Trots alla klagomål så har vi det alla bra, vi saknar er mycket och det ska bli skönt att komma hem så småningom! Kram och hälsning från Sofia L, Ella U, Tora H, Hedvig och Elin!

 

 

 

20190121

Hej kära föräldrar och fans. 

Efter en intensiv första vecka fick vi äntligen lite helg. Lördagen inleddes med sovmorgon och en titt på lördagsmarknaden. Jordbrukarna från våra byar säljer frukt och grönt, medan andra säljer krimskrams. Som vanligt var vi utstirrade och utskrattade, en blandning av stelt och kul. Efter det drog vi iväg på en busstur fylld med allsång till Avicii på väg till Dedza Pottery. Besöket mynnade ut i shopping och veckans godaste måltid. Mums!! Efter det begav vi oss av till ett av Unescos världsarv, 10 000 år gamla stenmålningar av exempelvis giraffer och vapen. Kvällen spenderades som de flesta, med mys och spel. 

Söndagen är ju guds dag så den spenderades i pingstkyrkan Assembly of God. Och med spenderade menar 3,5 långa timmar. Gudstjänsten innehöll skrikande predikan på engelska och chechewa men också vacker sång av kvinnor och barn. Vi får inte glömma bönen som sägs rakt ut. Allt detta samtidigt som vi såg lite smått vilsna ut. Vi fick känna på gästvänligheten malawierna själva säger är beviset på att Malawi är The warm heart of Africa. Eftermiddagen fick vi spendera på valfri plats, vissa tvättade, andra sov. 

Idag var vi tillbaka i fält. Fit for fight efter helgens uppladdning. Vi som skriver det här är kvinnogruppen, vilket innebär att vår fokusgrupp är kvinnor. Inför idag hade vi förberett frågor som vi ville fråga så många kvinnor som möjligt. Svaren hjälper oss att kartlägga utmaningar och möjligheter för kvinnor i vår by. Vi har idag lärt oss att en utmaning kan vara att ha råd med skolutrustning vilket kan leda till att man gifter sig för att kunna försörja sig. En möjlighet som glatt överraskade oss var tillgången till kostnadsfria preventivmedel. De andra projektgrupperna ägnar sig också åt att kartlägga sina fokusområden, för att på onsdag kunna börja prata med potentiella fallpersoner. Utöver att ha hunnit intervjua tolv personer hann vi också delta i flera hushållssysslor. Bland annat laga enzima och skala pumpablad. Pumpabladen kokades senare till en gryta som vi brukar äta till middag. Vi har också blivit bjudna på en majssmoothie, bestående av majsmjöl, vatten och socker. Den smakade intressant och lite som russin. 

Hoppas allt är bra där hemma och att ni saknar oss. Kramar från kvinnopatrullen aka KP aka 

Den finurliga Filippa, amazing Angelika, magnifika Maja, elektriska Esin och asgrymma Astrid. 

20190118

Hej alla i Sverige!

Idag var det tredje dagen i fält och fokuset för den här veckan har varit bybeskrivning vilket innebär att vi tar reda på lite övergripande information om byn. Vi är gruppen som ska fokusera på hur äldre lever och fokuset för idag har varit att lära känna de äldre i byn och få koll på hur de lever. Dagen började med att vi träffade den äldsta i byn som föddes 1920. Hon var väldigt välkomnade, öppen och glad. En av hennes större intressen var att dansa och sjunga vilket hon gjorde för oss. Vi visade bilder på våra familjer och på skolan, Melkers mamma var väldigt uppskattad. Sen hjälpte vi henne att städa sitt hus med kvast och mopp medan hela byn stod och skrattade utanför. 

Vi har en tolk som heter Fredson. Han guidar oss genom byn och hjälper oss att få kontakt med människor. Han guidade oss till ett hushåll där vi träffade ett äldre par där mannens yrke var att väva korgar av bambuträd som han sen säljer på marknaden. Senare under dagen visade vår tolk hur man plöjer marken med hjälp av ett verktyg som liknar en blandning av en hacka och en spade. Det såg väldigt lätt ut när vår tolk visade oss, men när vi prövade var det inte lika lätt och de bekräftades av någon som gick förbi och skrattade. 

Under dagen och alla tidigare dagar i fält har vi hälsat på många människor som lärt oss hälsningsfraser på Chichewa. Nu kan vi säga ”hur mår du?”- ”Muli bwanji?" och svara ”det är okej, och du?”- ”Nidiri bwino, kaya inu?”. Vi har också upplevt att vid varje intervju flockas minst 30 barn runt omkring oss, vilket är väldigt gulligt. Speciellt när vi visar upp bilder på våra familjer och från Sverige. 

Nu har vi börjat vänja oss med att bo på motellet och dess mat. Varje morgon serveras två olika sorters potatis, bröd, jordnötssmör, vitkålssallad med kaffe och te. Vi serveras också nzima till varje middag vilket är en majsgröt som byborna äter varje dag.

Nu ska vi ut och spela fotboll med barnen som bor här! 

Hoppas ni har det bra där hemma!

//Mathea, Melker, Tora, Inez och Alma

 

20190116

Hej från Malirana motel, Malawi! 

Vi har redan upplevt massor av saker trots att vi bara varit här i drygt ett dygn. Flygresan gick väldigt smidigt och vi blev varmt välkomnade på flygplatsen. Ett formellt välkomnande fick vi av HOCADI, organisationen vi samarbetar med här. De är jätteglada att vi är här och hade förberett kort med organisationens logga till oss så att vi ska bli igenkända som en del av organisationen.
Idag har eleverna fått träffa sina tolkar och de har tillsammans gått ut till de byar där de ska göra undersökningarna. Vi lärare har träffat den lokala  ledaren för byarna som även han välkomnar oss. Promenaden till byarna tar en timme och tio minuter, längre för vissa grupper. Just idag har det gått bra eftersom vädret varit förhållandevis svalt, men framöver kommer vi ordna med skjuts i alla fall ena vägen. 
Nu skriver lärarna men framöver kommer eleverna berätta om hur deras arbete fortskrider. 

Vi hörs! 
Johanna, Emma och Elin


 

Dela: