SA15c, Mitraniketan i Indien

Här kan du följa de elever och lärare i SA15c som gör fältstudier i Mitraniketan i Indien.

20180201

Hallå igen d-vitaminfattiga nära och kära, snart blir vi som er igen!

I måndags och tisdags hade vi våra sista dagar på fält. Alla gjorde sina sista intervjuer samtidigt som vi gav presenter till de personer vi träffat mest. I Serafinas kvinnogrupp gav de bort böcker, kastruller och trådar, i Kajsas äldregrupp gav de fina kläder, studiofotograferade bilder föreställande dem på stranden, i Elins yngregrupp böcker och saris, i Leons jordbruksgrupp gav de fina kläder och i Måns jordbruksgrupp godis.

Igår fick vi efter 18 långa dagar se havet och röra vid sanden. Efter 6 välbehövliga timmar på stranden trodde många att de varit med i en brand, särskilt när de kom hem och såg sin rand. Måns och Ebba tävlade om vem som kunde bli rödast (man kan säga att Måns vann då Ebbas hy snarare skiftade i lila). Mamma Mia!, masala för en tia blev inte av då alla barn gick till ABBA caféet. Där bjöds det på svenska baguetter med indisk gurka. När klockan väl slagit 18.30 möttes vi alla längst bort på stranden och avnjöt vår avslutningsmiddag.

Idag är vår sista dag i Indien, men Edits första dag som 19 åring! Det firade vi med en tårta och ett ljus som sjöng som födelsedagsbarnet själv plockade isär efter att den spelat i tre minuter. Nu är klockan exakt 15.56 och vi avnjuter för tillfället våra sista soltimmar. Denna dagen började med pannkakor till frukost, barnens assembly och en reflektion uppe på People’s college. Efter det hade vi våran avslutningslunch med våra tolkar, någonting som slutade med tårar för många av oss. Inatt går bussen mot flygplatsen, och imorgon eftermiddag är vi hemma. Vi hörs då.

 

20180128

Hejsan kära familjemedlemmar och vänner.

Nu har vi kvinnogruppen här, Serafina bakom datorn. Vi ska berätta om våra highlights den här resan (ingen speciell ordning):

1. Den underbara naturen som vi ser varje dag. Vi har palmer, vi har exotiska djur såsom skorpioner utanför vårt hus. Alma var 1mm ifrån den, men hon lever! Nu regnar det, väldigt mysigt och det innebär att vi kommer få se flera 2 m långa ormar. Vi får inte glömma spindlarna som kryper upp från toaletten och är lika stora som våra nävar.

2. Vi möter inspirerande kvinnor dagligen, verkligen dagligen då vi pluggar väldigt ofta. Vi har superbra tolkar som gör vårt arbete mycket roligare. Speciellt Mei och Emma vill verkligen inte lämna dem.

3.Som ni kanske redan hört om, Serafinas (min) fantastiska historia ’’ The Mitraniketan Murders ’’ som läses upp varje kväll 20:45. Perfekt för lite sammanhållning!

4. All underbar shopping, såsom ringar, fejka märkeströjor, frukt (kolla bilden på den fina frukttallriken Rania gjorde) och matlådor. Och självklart har jag köpt något till dig mamma ;-) / Serafina

5. Vår mat, vi äter bröd med marmelad på morgonen, ris med russin och nötter och en gul gryta till lunch och ris utan russin och en gul gryta till middag. Det är gott i alla fall!

Kram, nu kommer vi snart hem. Det finns ingen chans att vi missar planet hem, för vi har tidspunktliga Alice som räknar ner och Edit som lärt sig av sina misstag. Nedan lägger vi upp lite bilder från våra dagar här i Indien.

/Alma, Serafina, Alice, Emma L, Mei och Edit

20180127

Hej alla därhemma! Vi är jordbruksgrupp nummer två, och i vår grupp finns Linn, Mia, Rut, Måns och Hanna! Vi spenderar våra dagar i fält i byn Changa och sedan i matsalen där vi sitter fyra timmar med massor av te och för Måns massa kaffe (Nescafe lyx). Aldrig trodde vi att vi skulle tänka så mycket på jordbruk som vi gör dessa dagar, när vi somnar mässas gummi priser och paddy trender i huvuden på repeat innan fläktarnas högljudda dån tar över.

Måns, Linn, Rut och Hanna har fått två nya vänner, Mia tjugofem stycken. Mahi är vår nittonåriga tolk, som är oändligt mycket visare i livet än vi tack vare det att han är tre månader äldre. Vi äter samma mat som vi äter hemma på globala, ris och gryta men väldigt mycket godare här (undantag för Måns för han tycker den är likadan).

Idag är det republic day och vi har alla hissat Indiens flagga till tonerna av Tipp tapp (vi visste inte att det skulle vara så seriöst så våra förberedelser för uppträdandet var obefintliga), efter denna pinsamma uppvisning fick vi leka lekar med barnen tills svetten rann och vi var tvungna att åka tillbaka till Changa. I byn bor en redig blandning folk. Måns har hittat sin själsfrände i panchayatledaren Renjith (google it!), han är en auktoritär man som vid första åsynen är skrämmande men inom honom finns en charmerande singelman i jakt på lyckan. Vi har även lite extra varma känslor för vårt stalking objekt, en bonde som vi intervjuar nästan dagligen.

Var dags höjdpunkt är när vi sitter vid vattnet och äter vår underbara lunchlåda bestående av ris och potatisgryta (nästan samma varje dag men vi gillar den skarpt), Linn och Mia följer sederna och äter med händerna medan Rut, Hanna och Måns håller sin gaffel varmt om hjärtat. Vår livs guide Usha Auntie följer med oss var dag. Hon har blivit som en moster till oss alla, det var hon som tvingade in oss i varenda hus i byn de första dagarna och utan henne hade vi varit förlorade.

Vi mår alla fin fint och saknar er där hemma, Mia vill inte hem men vi kommer bära ombord henne på planet så oroa er inte! Linn är på det hela rätt nöjd men Rut och Hanna saknar torr kall luft och Måns sitt kaffe och bestämmande rätt.

Snart ses vi igen och då ska ni få veta mycket mycket mer om våra äventyr men nu lämnar vi er med dessa vackra bilder och en gnagande nyfikenhet!
/Linn, Mia, Rut, Måns och Hanna

20180126
Tja tja bloggen, Ariana, Elin, Elliot, Häla och Mattis här och vi kommer gästposta på detta blogginlägg.

Vi började dagen med den först roliga, men numera tråkiga frukosten som blir mindre och mindre rolig för varje dag som går: tyskt bröd från Mitraniketans egna bageri, söt sylt, kikärtsbuljong, bananer och gråägg. Efteråt gick vi som vanligt ner till aulan för att delta i när resten av studenterna på Mitraniketan hade sin morgonsamling för att där möta våran tolk: Sree, som är världens gulligaste människa. Hela gruppen är överens om att hon måste vara den bästa tolken, dels för att hon är duktig på att tolka men också för att hon är så trevlig.

Dagens fältstudier började med att vi traskade ner till vårt community:s ingenjörscollege, i sällskap med Lina som skulle vara med, där vi idag igen blev mötta av den lite smått galna rektorn, som igår mest av allt bara ville visa bilder i sin bok på coola människor han träffat och prata om sina pokaler. När vi sedan skulle gå ner och se hur skolan såg ut blev vi istället förföljda av hans egna paparazzi som följde efter oss vart vi än gick i minst en kvart. Dock var detta gårdagens bravader och i dagens collegebesök intervjuade vi ungdomar som vi tagit kontakt med under gårdagen. Vi träffade Shyni och Varsha som studerade till civilingenjörer och pratade om allt ifrån giftermål (där det är stor skillnad jämförelse med Sverige), kast och framtida visioner. Efter intervjun åt vi vår matsäck på collegets ”canteen”. Pausenarna är alltid super sköna och välbehövliga då vi sällan pausar när vi går emellan skjul och finare färgglada hus i den varma stekande Kerala hettan.

Efter lunchen var planen att intervju några yngre män från skolan, dock lyckades vi precis matcha deras lunchrast och valde därför att spendera vår tid på någon annat än att vänta. Vi gick mot en tidigare intervjuperson som Elin ville intervjua mer gällande kvinnors giftermål och egenmakt. Vi hade också otur där och möttes av en mamma i dörren som sa att hon hade åkt till Trivandrum (staden) för att shoppa. Från att ha planerat en hel dag stod vi nu helt utan några intervjupersoner. Som en räddare i nöden kom en 17-årig pojke på en moped som vi tidigare velat intervjua men som inte haft tid. Vi gick till honom och hade ett långt samtal på hans hus veranda om att vara med i ett kommunistparti, ha sin kusin som förebild och att ha friat som 14-åring. Efter den timslånga intervjun började klockan närma sig fyra och vi började röra oss hemåt bland palmträd och gummiträd. Väll framme hemma igen började vi transkribera våra intervjuer och blev påtvingade att skriva detta blogginlägg, hoppas ni uppskattar det för det tog mycket av välbehövlig transskriberingstid!

Kramar och kärlek från Ariana, Elin, Elliot, Häla, Mattis och alla andra elever och lärare.

20180123:

Hej kära sönderfrusna och d-vitaminfattiga stockholmare, familjemedlemmar och fans! Idag är det lite kyligt här också, 30 grader för att vara exakt.

Kajsa vaknade idag tidigt och tänka träna sällskap av sin fina nya girlang hon dekorerat vår takterass med. I förskräckelse ser hon att lärarna är och smyg-yogar(!!!!) utan att ha berättat för de stackars muskelfattiga 18-åringarna. Ranias hjärta blir dock lite lättat av att hon får sina ”fluffiga pannkakor” till frukost, och Ulrik har berättat utförligt om Indiens alla olika brödsorter i hopp om att förstå vilket bröd dessa pannkakor är. En del av oss är lite småsjuka, men alla kämpar på med fältstudierna och alla transiteringar och A-scheman som håller en upptagen TROTS att det är vacker solnedgång uppe på taket. Ni bör vara stolta där hemma. När solen slutligen gått ner och mörkret kryper in och påminner en om att det strax är dags för högläsning ur Mitraniketan Murders av nästa J.K Rowling: Serafina. Hittills har tio personer dött (inte i verkligheten så oroa er inte), just nu 19 kvar som sprattlar för livet bland solsken, studier och saftig vattenmelon.

I söndags åkte klassen och lärarna till Trivandrum med partybussen! Gina och company åt massor av Dosa (indiska pannkakor) och köpte en ful väska då hon inte vågade säga emot säljaren. Ebbalisa gick på tempelmuseum, Malte käkade också dosa, shoppade och grät en massa på grund av sina förkylda ögon.

Kollokänslan är total. Barnen älskar varann och leker tillsammans så fint. Förutom i förrgår. Spökhistorier hade berättats i skymningen och barnen var livrädda. Ändå valde fem små ynkliga barn att skilja sig från gruppen för att spela kort i matsalen.

Kajsa, som då värmt upp sin ”skrämma andra-talang”(genom att skrämma upp Rania och Häla så att de nästan kissade på sig) kom på den briljanta iden att krypa runt huset, bort till matsalen och hoppa upp rakt framför de stackars barnen. Gina ballade ur, Harald hängde på. Den kvällen orsakade Kajsa och Harald många sår på Maltes händer, då han ramlade omkull av skräck. Förhoppningsvis blir det mer bus i framtiden.

För att sammanfatta denna fältstudieresa skulle vi säga att tiden går superfort, vädret är supervarmt och på kvällarna är vi supertrötta!

KRAM!!!!!!!!!!

Rania, Kajsa, Gina, Ebbalisa och Malte

20180118:

HEJ!!
Vi har det väldigt bra här i Mitraniketan!
Nu har vi varit i fält i tre dagar, men det känns som en evighet. Vi är en av jordbruksgrupperna och en av två grupper som åker ”rickshaw” men även med lokalbuss ibland till vår by. Den ligger ca 20 minuter härifrån och heter Kuttichal. Där har vi träffat olika jordbrukare som berättat om deras liv och odling för oss. Vi har fått höra många intressanta berättelser och alla har varit väldigt trevliga mot oss. Det är varmt och vi är väldigt trötta när vi kommer hem efter fältarbetet. Schemat är fullproppat, men det är det värt med tanke på alla nya upplevelser. Hittills har vi hunnit köpa kläder i byn nära där vi bor och bekantat oss med vår tolk som heter Lakshmi som är så trevlig och hjälpsam :) . Varje morgon är vi med på ”assembly” som är en morgonsamling med alla barn som går i skolan här i Mitraniketan.

HEJDÅ!!!!!

Hälsar Leon, Maja, Harald, Emma W och Ebba :)

20180117:
Imorse gjorde vi solhälsningar i den indiska soluppgången, vilket var en väldigt bra start på en hel dag ute i fält. Eleverna är nu ute på sin tredje dag i de byar de studerar och lär känna, och nu börjar de bli varma i kläderna (i dubbel bemärkelse). Maten vi får här på Mitraniketan är fantastisk, vi blir otroligt väl omhändertagna av alla människor vi möter. Imorgon kommer en första rapport från en av våra projektgrupper, med mer detaljerad beskrivning av vad eleverna gör ute i fält. Hälsningar reselärarna


På kvällarna diskuterar eleverna vad de sett och hört under sina intervjuer, samt renskriver anteckningar


Och på morgonen stämmer de av och planerar dagen tillsammans med sina tolkar


 

20180115:

”Igår morse blev vi hämtade i en partybuss på flygplatsen i Trivandrum. Efter det har vi ätit fantastisk mat, gjort oss hemmastadda i våra nya rum och köpt nya kläder. Idag är första dagen ute i fält, några projektgrupper åker till byarna de ska besöka i rickshaws.”
 


 

Dela:
Kategorier: