SA15b, Loyola College i Indien

Här kommer du kunna följa de elever och lärare i SA15b som gör sina fältstudier vid Loyola College i Indien.

20180204:

Hej,

Nu har vi kommit till vår sista dag här i Thiruvananthapuram och just haft en debriefing med vår koordinator Father Joye. Eleverna presenterade gruppens frågeställning och besvarade den så långt som är möjligt i detta tidiga skede. Detta gjorde eleverna bra!

När vi, som lärare, blickar tillbaka på de här tre veckorna så kan vi konstatera att vi är väldigt glada att ha fått spendera den här tiden tillsammans här på Loyola college med den här elevgruppen. Loyola college har ordnat ett bra boende, god mat och fantastiska tolkar som till och med har bott här med oss. Dessutom har vi fått ta del av mycket av den kompetens som finns här genom att göra expertintervjuer med lärare och forskare. Men utan några som ställer frågor så blir det inga intervjuer och här har eleverna gjort ett fint jobb. Vi upplever att eleverna har tagit stort ansvar både för sitt arbete och för varandra (inklusive för tolkarna). Det har verkligen varit roligt att få följa deras arbete och anpassning till det nya. Vi är också väldigt imponerade av deras goda humör och avsaknad av gnäll. Med andra ord, det har varit en mycket fin erfarenhet att få vara tillsammans med dem.

Nu återstår för eleverna att säga hej då till sina områden och människor som de har mött, en avslutningsfest med personal härifrån, inklusive avtackning av tolkar och innan avfärd även en sista gemensam samling på taket. Då tänder vi oljelampan för sista gången och delar tankar om tiden här och att komma hem.

Vi beräknas landa på Arlanda 5 februari (måndag) ca 16.35 med SK1424 (från Köpenhamn).

Varma hälsningar från Tess och Eva

PS. Vi kommer just från vår avslutningsfest. Det var mycket känslor, tårar och fantastiska tal från våra elever till sina tolkar. Alla föräldrar och nära och kära ska vara hur stolta som helst över era ungdomar. Det är vi!

Tolkarna sjunger, på malayalam, två sånger om vänskap  till våra elever.

Våra elever sjunger Sol, vind och vatten innan de framför en Keraladans som de alla lärt sig. 

Klara sjunger en sång på malayalam. Hon möttes av stående ovationer.

 

20180131:

Namaskaram,

Nu sitter vi, Klara, Petter, Sofia och Ida dvs SPIK, här i sorgernas stunder, då vi nyss tagit farväl av vår käraste tolk, Rosna. Hon har lett oss genom sociala normer, lättat upp stela intervjuer, besvarat alla våra dumma frågor med ett skratt och uppfostrat oss till att bli hövliga malayaliser.

Idag har vi haft gruppens första fallintervju som Klara stod för, Då intervjuade hon en kvinna om hur det är att vara housewife i HLL Colony. Vi har gått från att arbeta mycket i grupp till ett mer självständigt arbete. Det har varit en trygghet att alltid kunna förlita sig på gruppen, men det har även medfört vissa svårigheter då vi har för en vana att avbryta varandra nästan konstant, men vi har blivit (lite) bättre. Imorgon ska vi fortsätta med nästa fallintervju som Petter ska hålla i, men innan dess ska vi på Kavady Festival och skåda festligheterna (hänvisar till Google för mer info!).

Den 26 januari blev vi inbjudna till en förskola för att fira Republic Day vilket gjordes med den indiska flaggan i topp. Då njöt vi av en lokal paysam som liknar vår kära risgrynsgröt medan vi genomförde två intervjuer. Senare under dagen bjöd Rosna oss på en uppvisning av den indiska nationalsången och vi gengäldade det genom att sjunga ”Du gamla du fria” till vår bästa förmåga.

Vänliga hälsningar,

Kvinnor och EMPOWERMENT

PS. Om vi kommer hem och skakar på huvudet under ett samtal tro inte att vi är galna, vi säger bara ja.

 

 

20180126:

Hej!

Just nu sitter vi- Klara, Stella & Linnea i matsalen och dricker te samt äter ”Achappam”, vilket är en indisk variant av struvor. Snart vankas middag, följt av fredagsmys uppe på taket. Däruppe samlas vi på mattor i ring och ser upp mot stjärnhimlen. Ibland flyger det till och med förbi en fladdermus vi snabbt kan skymta innan det försvinner in i kokospalmens lövverk.

Dagen har spenderats i Vikas Nagar, beläget 2 kilometer från Loyola. Efter åtta dagar i området börjar det kännas alltmer familjärt. Ansikten, som tidigare varit främmande är nu fulla av historia. Den hjärtliga gästfriheten är något vi önskar kunna packa ned i resväskan hem till Sverige. Inte bara bjuder dessa varma människor, oavsett rådande omständigheter, in oss i sina hem. De bjuder även på kulinariska smakupplevelser vi alltid kommer minnas. Trots vintertid dignar träden av exotisk frukt såsom papaya, jack fruit, kokosnötter och självfallet bananer. Tack vare vår tolk Neethu har vi fått lära oss vad man kan göra av alla tidigare nämnda godsaker. Hon har även visat oss de dolda pärlorna till matställen eftersom hon gått här på Loyola tidigare. Utöver det är hon vår skyddsängel i trafiken, vilket är det mest organiserade kaoset vi har skådat. 

Vi ser fram emot den nya fasen i vårt arbete som snart går av stapeln och som innefattar att avgränsa vårt fältmaterial till individuella frågeställningar. För vår del kommer det handla om män och försörjning. Efter flera möten med byinvånarna har vi fått inblick i de möjligheter och utmaningar som finns för människor i Vikas Nagar. Detta har bidragit till att ge nya perspektiv på tillvaron, vilket gett upphov till att vi under dem senaste dagarna har vuxit som individer. 

Varma hälsningar,

Klara, Stella & Linnea

20180125:

Hej!

Av allt vi har gjort under veckan som gått är detta nog det konstigaste, men framförallt svåraste vi fått göra. Att försöka få ner de tankar, känslor och upplevelser som susat förbi under dagarna på cirka ett A4 papper. Att skriva på en dator kommer härnäst.

Hur som helst, dear diary, det är ungdomsgruppen som skriver. Idag har vi varit i vårt område, Cheruvikkal, där vi spenderar våra dagar. Vi har nu varit i ute i fält i en vecka, och fått ett intryck av området. Vi kan bland annat konstatera att ”vintersolen” här är mycket varmare än vår sommarsol. När vi berättar att det är snö och under 0 grader i Sverige blir folk nästan chockade och rädda!!!

Det är svårt att förklara våra upplevelser för någon som inte varit här. Våra dagar består av möten med människor vilket både är väldigt intressant och stundvis ganska jobbigt. De första dagarna träffade vi alla olika sorters människor för att skaffa oss ett intryck över hur livet ser ut i Cheruvikkal. Nu har vi börjat fokusera på vår grupp; ungdomar. Vi träffade två killar i kyrkan häromdagen och idag intervjuade vi dem. Vi har bland annat talat om hur skolan fungerar här i Kerala. Det är mycket fokus på utbildning och framtidsambitionerna är höga hos de unga. De har det stressigt med att kombinera att hinna plugga, och samtidigt kanske vara engagerad i kyrkan eller andra grupper. I Kerala bor det tre gånger så mycket människor som i Sverige, dvs 33 miljoner och därför blir konkurrensen mycket hög bland studenterna.

Vi ser både likheter och skillnader mellan ungdomar här och ungdomar i Sverige. Intervjuerna blir nu mer och mer till samtal och vi delar erfarenheter och information med varandra om våra liv. Vi har fortfarande flera dagar kvar i fält och vi ser fram emot vad de närmaste dagarna kommer att innehålla!

Vi trivs bra och ingen är magsjuk!

Hälsningar från ungdomsgruppen, dvs Kassandra, Elias, Hanna och Kim

 

20180123:

Hej,

Det är äldregruppen, dvs Kajsa, Axel och Malte som skriver. Gårdagen var annorlunda från de andra dagarna. Vi fick nöjet att möta det myllrande Thiruvananthapuram och dess härliga gatuliv. Klockan 11.00 tog vi en lokalbuss in till East Fort, där vi delades upp. Kajsa (tillsammans med några andra) tog en riksha till det hinduiska Attukal-templet för att få vara med på pujan (”gudstjänsten”/bönen) som började vid 12.30. Axel och Malte gick med några andra till det stora varuhuset Pothys och till lokala hak.

Attukaltemplet var ett speciellt kvinnotempel som låg några kilometer utanför centrum. Vi deltog i bönen genom att runda det heliga altaret medan prästerna sjöng och spelade. Sedan erhöll vi prasad (delar av det som offrats till guden Attukal med syfte att få del av hennes kraft) och gick runt på området.

Det stora varuhuset, medelklassens tempel, erbjöd ett överflöd av såväl traditionella klädedräkter från Kerala som av kompletta västerländska kostymer. Det magnifika utbudet av goda siden-, bomulls och linnetyger slog oss med häpnad i sprakande färgprakt. Kassasystemet var som i form av Sovjetunionen med tre kvitton, fem expediter per kund och förseglade papperpåsar. (Det är förbjudet med plastpåsar i Kerala!)

När det gäller lunchen så gick några av oss till Villa Maya. Det var ett 200 år gammalt hus med intressant konst och arkitektur. Vissa valde att drömma sig tillbaka till Sverige med lasagne medan andra tog läcker inhemsk paneer-ost och nan-bröd. Axel och de andra som hade bråttom till varhuset Pothis tog första bästa hål i väggen där de i förvirringen fick in chapati, deep fried bread och härligt hett sött te.

Efter att ha strosat runt på de hektiska gatorna kastades kokosnötter i Ganeshatemplet i hopp om att hitta hem till louola college. Mycket riktigt klarade vi resan med hjälpa av flera hjälpsamma Trivandrumbor.

Bästa hälsningar från Loyola college och Thiruvananthapuram

genom

Kajsa, Axel och Malte

 

Kajsa, Axel och Malte i Ayodya Nagar 

Innan avresa till Thiruvananthapuram  (dem där alla sitter på trappen)


Prasad (den där de har gröt i handen)

20180121:

Hej Sverige! Ivan, Jonna, Meklit och Vilma här.

Vi är gruppen som fokuserar på migranter. Nu har vi varit i Trivandrum i tre dagar, varav en och en halv dag tillbringats i fält. På kort tid har vi fått fram så mycket information om området och dem som bor här. Till exempel vet vi nu att kvinnor får extra tid på sig för sina universitetsstudier (åtta år istället för männens fem), och kunnat läsa tidningen Trivandrum Times på morgonen. Vi har också fått veta en hel del från vår tolk, Stephy, om vårt fokusområde Vikas Nagars historia. Det är ständigt nya intryck och tankar. Alla vi har träffat hittills har varit både trevliga, välkomnande och öppna.

Vistelsen har dock inte varit utan sina utmaningar: Vi har redan orsakat stopp i avloppet där tallrikarna diskas, och vissa (tvivelaktiga) källor inifrån killrummet har rapporterat sömnproblem p.g.a. ”en gråtande apa i duschen”.

På dessa få dagar har vi även fått många nya färdigheter. Vi har till exempel börjat lära oss att äta med händerna, även om bestickens lockelse fortfarande är stor. Den starka maten har gått förvånansvärt fort att lära sig att äta. Vad gäller våra intervjutekniker vågar vi påstå att de redan förbättrats avsevärt.

Värmen är någonting vi inte riktigt hunnit anpassa oss efter, men de långa kläderna är förvånansvärt svalkande. Att verkligen dricka vatten konstant är det som gäller.

Det var allt för oss, hoppas det snöar i Sverige! 

Många kramar,

Ivan, Jonna, Meklit och Vilma

20180119:

En hälsning från lärarna i Loyolagruppen! 

Vi har nu varit i fält i 3.5 dagar och just avslutat den fas som handlar om att varje grupp har skaffat sig överblick över den specifika  plats där deras fältstudier sker. 

Dagarna under den här perioden har sett ut som så att vi äter frukost 7.30. Därefter har eleverna ca en timme på sig innan de tillsammans med sin tolk går iväg. Den timmen kan användas antingen till att ta det lugnt eller till att göra de sista förberedelserna. Sedan promenerar de ca 20 minuter till sina platser och gör intervjuer. Idag har vi varit med några grupper och är imponerade över vilken fin kontakt de får med människor de intervjuar och med tolken. I morse gick några med på en katolsk mässa,  en annan grupp blev bjudna på mat i samband med en puja i templet och en tredje grupp intervjuade den lokala polisen. Sen eftermiddag kommer eleverna hem, fulla av kunskaper och nya frågor. Det serveras te och de kan ta det lugnt ett tag innan efterarbetet börjar. Sen återstår middag, kanske en samling på taket och samvaro med tolkarna. I morse  några entusiaster på yogakurs som börjar klockan 6 på morgonen i två veckor framåt. Efter förmiddagens arbete tog alla lokalbussen till ”centrum” av Thiravananthapuram. 

Det är en fantastisk grupp som har mycket energi, är nyfikna och tar tillvara på alla tillfällen till möten. Vi är väldigt glada att få vara här tillsammans med dem. 

Eva och Tess 

20180117:

Nu har vi anlänt och börjar göra oss hemmastadda. Eleverna träffar sina tolkar och ska efter lunch bege sig ut till sina communities för första gången. Igår införskaffades indiska kläder och intervjufrågor är förberedda så nu är vi redo. Mer information och bilder kommer inom kort. /Varma kramar från Loyola

 

Dela:
Kategorier: