NA16 - fältstudier i Mumbai i Indien

20190125

Dagen började tidigt med en bussresa till Govarhan Ecovillage. Vi fick frukost på bussen, bananer, nötter och torkade kikärtor. Efter 3h i skumpig buss kom i fram. Vi blev hämtade med golfbilar som körde oss till frukosten som bestod av ris, lös och extremt söt havregrynsgröt, vattenmelon och citrongräsete. Sedan fick vi träffa vår guide för dagen som visade oss runt i byn. Det började med en kort föreläsning om byns hållbara idé sedan fick vi lära oss om hållbara byggnadsmaterial, närmare bestämt ”earthblocks”. Vi fick lära oss att tillverka dessa. Vi 17 klarade av att göra 3 på 20 minuter. De som arbetar där gör 2 i minuten (!!). Sedan fick vi se hur de har gjort sitt avloppsreningsverk så ekologiskt och hållbart som möjligt. De hade skapat ett naturligt kretslopp där avloppsvattnet filtreras genom jord och porösa stenar. Växterna tar upp näringen från avföringen och ut kommer vatten som är så rent att det används till jordbruket. Det används inga kemikalier eller konstigheter :), helt naturligt. Det växter till och med papayor på avloppsreningsverket som går utmärkt att äta. Lunchen var god, men stark, som vanligt. Idag fanns dock kallt vatten vilket gjorde alla mycket glada. Vi fick även smaka vårt första Naan-bröd för resan. 

På slutet av touren fick vi se ett ”hemligt” labb. Där en kvinna vid namn Iris experimenterar med olika tvål-recept. Hennes viktigaste ingredienser är kobajs och kokiss. Detta är bara ett exempel på hur byn använder ALLA restprodukter för att skapa nya saker. Till och med bränslet till ugnarna u labbet var utvunnen av kossornas pruttar (metangas)! 

Nu sitter vi på bussen påväg hem och hoppas att det är lagom med trafik på vägarna, annars kan vi få sitta kvar här ett tag... 

Imorgon blir det vila, shopping och såklart ännu ett hembesök hos studenterna. 

Kram på er, där hemma!! 

20190124

Efter 3 hektiska dagar i Mumbai är det äntligen dags att uppdatera bloggen. Här är vad vi har hittat på hitills:

Resdagen och 1:a dagen

Resdagen var full av nervösa skratt och svindyrt vatten. Trots en liten försening på planet till Istanbul gick resan som på räls. Väl framme i Mumbai möttes vi av några lärare från skolan och en skylt som en av eleverna hade gjort som var så fin. Och självklart en gruppbild! (den första av många…) Sedan mötte vi Mumbai för första gången. Livfullt, ljudfullt och ljuvligt. På gatorna låter det konstant av tutor från både höger och vänster.

Väl på hotellet mötte vi maten för första gången. Alla tyckte den var god men STARK! De flesta hade bara sovit ca. 1h totalt så vi tog en liten tupplur. Sedan bar det av till skolan där vi möttes av sång och dans. På kvällen fick vi äta hos några elever och de var för snälla! Anish berättade att det finns ett ordspråk i Indien som säger att gäster ska behandlas som gudar och det gjorde de också. När vi kom hem däckade vi direkt.

2:a dagen

Vi vaknade iallafall lite mer utvilade. Sedan i väg igen den här gången till Mangrove Conservotary och Flamingo Sanctuary i Thane creek. Vi såg mangroveträsket från land när det var ebb och när det blev flod såg vi den från båten och flamingos! Det var så roligt och vi lärde oss jättemycket. På kvällen var vi hos familjen Sharma. Det var fullt hus och vi dansade till både svensk och indisk musik och åt tills vi storknade. Sedan fick vi, gästerna, presenter! Chockade är en underdrift.

3:dje dagen

På morgonen föreläsning om hållbara byggnadsmaterial och en rundtur i skolan. Lunch (supergod som alltid). Sedan åkte vi till Dharavi. Vi hälsade på en skola med yngre barn som var dundersöta. Gruppen som jobbar med sanitet i Dharavi fick sedan intervjua både en lärare på skolan och några i Dharavi vilket var givande. Hem till hotellet och vända i dörren igen och åka till några andra elever och äta middag. Nu bums i säng för vi ska upp kl. 06.00(!!!) imorgon. Godnatt från 17 glada men trötta elever och deras 2 underbara lärare.

PS. Vi börjar så smått lära oss att gå på toa utan toapapper men det är ovant. Även att äta med händerna börjar så smått bli en vana. Tutande är fortfarande uttröttande och tågen utan dörrar kommer vi nog kanske aldrig bli helt bekväma med.

Dela: