Indien SA15c

Mitraniketan, Indien

Här kan du följa de elever och lärare i SA14c som gör fältstudier i Mitraniketan i Indien.

 

Torsdag 2/2:


Vi hade kunnat stanna längre och vi har haft en fantastisk fältresa. Alla på Mitraniketan har tagit enormt väl hand om oss och det har verkligen varit en förmån att få resa med de här fina eleverna.
/ Tre stolta lärare - Eva, Maria och Tess

 

Söndag 29/1:

Hejsansvejsan! Här kommer det bästa resebrevet skrivet av inga mindre än Blenda, Agnes J, Smilla, Lisa W och Isabella.

Nu är det endast fem dagar kvar av vår käraste fältstudieresa. Känns tråkigt att snart lämna men ser fram emot att komma hem till familjerna. Vår by heter Mathalam Para och ligger ganska nära vårt bästa residens Mitraniketan. Sen dag ett har folk i byn varit väldigt välkomnande och bjudit oss på massa traditionellt snacks. Första dagen var det till och med en liten pojke som sprang och satte på sig finskjortan för att hälsa på oss. Sedan dess har han varje dag kommit utspringande med ett stort leende och vinkat när vi passerat hans hus.

Vi har blivit kompisar med bland annat två systrar vid namn Shani och Sneha som vi träffar varje dag. Tack vare dem blev vi bjudna på bröllop hos deras bästa kompis som passande nog gifte sig den 26e januari. När vi skulle intervjua bruden två dagar innan the big wedding day hann vi inte ens presentera oss innan vi fick en inbjudan. Före bröllopet fick vi hjälp av Bina här på Mitraniketan med att knyta saris och placera bindin korrekt. Det var viktigt att vara fin på rätt sätt. Bröllopet var i en stor blå kyrka med 1000 gäster och efteråt var det festmåltid på traditionellt Kerala-vis. Konstigt nog vardet vi som blev hedersgästerna och vi fick därför medverka på alla familjefoton, sitta längst fram i kyrkan och sen gå in bakvägen i matsalen för att bli serverade först. Vi blev dragna fram och tillbaka samtidigt som sju foto- och filmfotografer följde varje steg vi tog.

Vi vill också ge en shoutout till vår bästa tolk Benoy som är väldigt populär i byn på grund av sin pappas högt uppsatta kommunistiska position och sin egen charm. Han har bland annat introducerat oss för byns högsta politiska ledare, många ungdomar och fula fiskliknande getter. Han kan både prata om sitt eget liv, dra sina torra skämt och pallar våra kulturella skillnader (men vid mens går gränsen).

Vår grupp har fått vissa priviligier tack vare Agnes 18-årsdag, bland annat en magnifik och moisturized banan- och chokladtårta som den tyska volontären bakade när honhörde födelsedagssången på morgonen. Den glufsade vi glatt i oss utan att resten av klassen fick smaka en smula.

Svetten rinner fram till långt in på kvällen så nu ser vi fram emot stranddagen i Varkala som väntar på tisdag!

Vi mår bra och är glada så no worries!!!! Ses om en vecka.

Pussen och kramen. Simma lugnt,
Blenda, Agnes J, Smilla, Lisa W och Isabella

Ps: Mitraniketan-gänget kommer hem torsdag (2/1) eftermiddag. Ds.


Geten


En skolklass i vår by


Vi och framför allt vår tolk Benoy väjer för en ko.


Finklädda för att gå på bröllop


Brudparet

 

Lördag 28/1:

Hej på er! Äldregruppen här.
Vi har varit här i snart två veckor och Viktors skägg fortsätter att frodas. Vi gör fältstudier i en by som heter Karamanamukal och ligger 40 minuter indisk takt (10 minuter i svensk takt) ifrån Mitraniketan. Det är en ganska stor by som till stor del består av gummiplantager. Vår tolk heter Anusree och är så himla gullig. Vi har nu gått in i sista fasen av våra fältstudier, dvs spenderar vi våra dagar med att intervjua våra individuella fallpersoner. Det finns en familj som vi har spenderat mycket tid med som har tagit emot oss med öppna armar och mycket sött te. Mannen i familjen - let’s call him Ed – är den sötaste människan vi någonsin träffat. Vi blir ständigt förvånade över hur bra bemötta vi blir. Vi blir ofta inbjudna hos folk för att dricka te och smaka på spännande frukter.

Vi märker att de äldre vi möter uppskattar att tala med oss och att bli lyssnade på. Och precis som de tycker om att berätta, så tycker vi om att lyssna. Idag har Viktor haft intervju med sin fallperson och imorgon ska han följa med henne till templet tidigt på morgonen. Astrid och Alva ska ha intervjuer med respektive fallpersoner och även William ska på besök i inte bara ett, utan två tempel. På söndag ska både Alva och Karin upp tidigt för att följa med till kyrkan. ”Hallelujah!”, för att citera prästen. Förra söndagen var hela gruppen med familjen som vi nämnde tidigare i kyrkan och på gudstjänst. Den var fin och mycket svängigare än de svenska.

På tisdag är det dags för vårt andra break, och då ska vi åka till Varkala för att lyssna på en föreläsning och sedan hänga på en mycket efterlängtad strand. Vi har det helt fantastiskt här, men trots det kan vi inte låta bli att sakna morgonkaffet och äggmackan (vi får ägg här också, ja, men de är stenhårda).

On that note så måste vi nämna maten och hur FANTASTISK den är. En del av oss var oroliga över att vi skulle gå hungriga, men tvärtom finns det ingen brist på god mat. Till middag brukar vi få ris och chapati (mjukt bröd som ser ut som tortillas) med flera olika curryrätter, och bananer och vattenmelon till efterrätt.

Vi har det superbra här!

Hälsingar,

William, Alva, Viktor, Karin och Astrid


Viktor hälsar på massa skolbarn när vi var på skolbesök


Vi står och intervjuar, Astrid antecknar


Vi står och intervjuar en gammal dam. På bilden syns även vår tolk Anusree.


Vi är på väg hem ifrån en lång dag i vår by, trafiken på vägen är en aning galen.


En typisk middag!

 

Lördag 28/1:

Hej från barngruppen!
Nu har mer än halva tiden i Indien gått och vi har varit hemma hos nästan alla i byn, varenda en är otroligt trevlig och tycker vi är orimligt roliga. De allra flesta bjuder på te och banan. En särskilt snäll kvinna bjöd oss på fisk och bröd för att piffa upp vår annars alldagliga lunch. Hon satte även på fransk tv för att vi skulle känna oss hemma! Därefter blev det en photoshoot när 12 vänner/släktingar/bekanta tog fram sina mobilkameror och vi fick posera lydigt. Hennes son är även en av våra fallpersoner så vi ser fram emotatt få tillbringa mer tid med den fantastiska familjen.

Alla våra härliga möten är tack vare bästa tolken Sabari (snygg-tolken), som är duktig på engelska och kompis med alla i området. Varje dag på väg till byn blir vi stoppade av ca fem motorcyklar för att någon ska prata om något med honom. Intervjuerna går därför galant, särskilt på morgonen. Framåt eftermiddagen blir det dock ibland aningen flummigt för att både vi och Sabari blir lite trötta. Men vad gör det när man får skratta så mycket tillsammans med främlingar som inte förstår vad vi säger. Ibland kanske det till och med slinker ut en fråga på svenska.

Vi tillbringar inte all tid i byn utan några få gånger åker vi ut på äventyr. Det senaste var en tour organiserad av panchayat-presidenten (typ som borgmästare). Det var speciellt, men kul, att man äntligen kan relatera till kungafamiljen på statsbesök, för det var så det kändes. Först var det tänkt att vi skulle besöka hans kontor men det slutade med att vi besökte två skolor, ett sjukhus, två kontor, en nybyggd bro, en damm/tempel/lekpark, och slutligen ett kontor/farm/industriområde. På sista attraktionen blev serverade ett “feast meal” på bananblad som var det godaste vi ätit hittills, dvs massa ris, röror och såser, även bananblomma vilket är det närmsta Zelda kommit att äta en banan sen år 2000.

Som de tidigare grupperna nämnt så blir vi väl omhändertagna här på Mitraniketan. Särskilt av husvakten Anil som dessutom tagit på sig att berätta för våra lärare att vi arbetar för hårt och behöver mer “vacation”. På tal om vacation är vi väldigt taggade på att åka till Varkala som avslutning och ha en dag på stranden. Innan dess ska vi dock göra den intressantaste delen av arbetet nämligen undersökningen av fyra härliga barn!

Puss och kram alla i Sverige ses snart!
Jessica, Zelda, Nicole & Agnes


Klassisk förvirring i fält


Bästa familjen under vår photoshoot.


Nicole tillsammans panchayat-presidenten (i vitt), chefen för ett av Keralas största företag Poab och ytterligare en medarbetare


Ytterligare en härlig familj

 

Måndag 23/1:

Hej på er alla i kalla och gråa Sverige!

Här kommer ett resebrev från en av ungdomsgrupperna. Till att börja med har vi haft några härliga, varma och fuktiga dagar i Kerala. Vi är på dag åtta vilket innebär att vi nästan kommit halvvägs. Just nu är vi i full gång med vårt fältarbete och intervjuar massa trevliga människor i vår by, Velliyanoor. Alla är supertrevliga och bjuder oss på sött te, exotiska frukter samt goda (och äckliga) kakor. 

Idag skippade vi vår sovmorgon för att ta oss ut till en extraordinär upplevelse. I ett av de lite finare husen i byn hade de en sal där de utövade kampsport. Vi steg in och möttes av en uppvisning. Alla I gruppen fick prova olika övningar och det tyckte vi var väldigt fascinerande.

Våra största utmaningar under resan har varit att komma ihåg att inte korsa benen (gäller ej Herman p.g.a man), äta graciöst med högerhanden (extra jobbigt för Maja och Elif som är vänsterhänta) samt att matcha våra outfits korrekt. 

Massor av pussar och kramar från
Elif, Saga, Sandra, Maja och Herman


När vi intervjuar en superhärlig, ung doktor. 


Elif jobbar hårt på att förstå hur hon ska hantera pinnen.


På hemvägen passerar vi en fin damm, Saga och Herman beundrar naturen. 

 

Söndag 22/1:

Hej alla där hemma!

Nu har vi varit här i en vecka men har fortfarande inte blivit solbrända. På dagarna är vi mest i vår by Kulakkode som vi tar rickshaw till varje morgon. Till skillnad från våra andra kompisar får vi mest hänga på jordbrukares fält istället för att sitta hemma hos dem. Vi är nu experter på indiskt jordbruk och vet vad kassava och ris heter på malayalam, så det är bara att fråga oss när vi kommer hem. Allt är nog ändå tack vare vår tolk, Anju, som råkar vara expert på jordbruk och även är grym på engelska. Vi älskar henne men har inte tagit oss modet att säga det ännu. Idag sa även hon att hon skulle sakna oss när hon ska iväg på sitt training program i Trivandrum.

Vi har brutit mot några regler…Vi kunde inte motstå att tacka ja till okänd mat, när vi häromdagen blev inbjudna till årets house warming-party i vår by. Det var spännande, vi fick en 18 rätters lunch och vi var partyts underhållning när vi försökte äta med händerna. Samma dag lyckades vi även bli inbjudna till byns politiska representant, och det var nästan lika kul som lunchens underbart goda pudding med okänt innehåll.

Idag har det regnat och vi tror att det är för att Alva dödade världens största spindel igår – men regnet känns bra ändå för alla våra jordbrukarvänner i byn blev hur glada som helst. Igår var det dock sol och vi åkte en timmes stekande varm bussresa till Trivandrum för ett break. Där gick vi i tempel, åt otroligt god indisk mat, besökte marknader och åkte rickshaw överallt.

Vi har kommit till helt rätt ställe för att undersöka jordbruk, Mitraniketan råkar nämligen ha ett jordbrukscenter som förespråkar organic farming – rena guldgruvan! Vi har en del hårt – men kul - arbete framför oss. Men på måndag blir det ett avbrott igen för hela klassen har blivit inbjudna på lunch och studiebesök hos presidenten för Vellanads panchayat.

Vi måste också nämna att här är är alla vi träffat supertrevliga och vi har blivit extremt bra omhändertagna, både av byborna och människor här på Mitraniketan.

Hoppas ni har det kul i snöslasket så ses vi igen den andra februari!

Puss och kram,
Felicia, Alice, Miriam, Runa och Emma


Alice, Runa och maten på “the house warming-party”.


En av våra nyfunna vänner.


Dammen i vår by


En familj vi intervjuade när vi hamnade i FEL by, men vi fick i alla fall papaya.


När vi var rädda för att gå förbi en ko. Alla bad Runa hålla andan för hon är pälsallergiker

Onsdag 18/1:

Hej vänner!

Idag är vi på dag tre i Mitraniketan och har haft vår andra dag i våra byar. Vår by heter Kappikaddu och vår tolk heter Lekshmi. Än så länge har vi mest gått runt och bekantat oss med människorna i Kappikaddu. Vi har bland annat lärt känna den fantastiska kvinnan Fatima som är med i byns ”women group” och är jättecool. Hon låter oss låna sitt hus för att äta, vila och gå på toa. Och så får man kaka och frukt (som smakar så mycket godare än i Sverige)! 

Vi åker riksha (eller tuctuc) till vår by varje dag som ligger 8 km bort. Idag så delade vi en riksha på fem personer, vi fick sitta i knät på vår tolk vilket var ett väldigt bra bonding moment. Vi känner att vi får många upplevelser som vi kommer komma ihåg hela livet.

Byn vi är i varje dag är väldigt vacker och det finns mycket grönska och djur. Vi har sett undulater, två papegojor och nästan en apa. En kvinna i byn som vi hälsade på igår var uppjagad efter att en apa hade tagit sig in i hennes hus och ätit upp alla bananer.

Idag har vi också börjat genomföra lite längre intervjuer och insett vilka underbara människor (mest kvinnor, då männen jobbar/är tillbakadragna) det finns här. Folk är så gästvänliga och verkar glada att prata med oss. 

Ingen magsjuka hittills och det är så kul att vara här. Ett särskilt shoutout till Lekshmi vår tolk, hon är så skojig och snäll mot oss. Fast vi är dåliga på att äta med händerna.

Kram och puss från Hedda, Tindra, Agnes R och Miranda <3


Solnedgången från taket där vi bor.


Agnes och Tindra efterarbetar i matsalen.


Tolken Lekshmi.


På väg in i byn.


Miranda, Tindra och Hedda.

 

Måndag 16/1:

Hej igen! Nu börjar det äntligen på riktigt. Dagen inleddes idli och sambar, tyskt bröd från skolans bageri, hemmagjord marmelad gjord av banan ananas, äpple och guava samt ägg och banan. Vi deltog sedan i skolans dagliga morgonsamling som handlade om allas lika värde. Skolans rektor, vår kontaktperson Dr Reghu  berättade om Mitraniketans verksamhet. Därefter rundtur på området och nu träffar elevgrupperna sina tolkar för första gången. Efter lunch så besöker de för första gången sina byar, till fots eller med riksha. Det är vackert, grönt och varmt. Vi blir väl omhändertagna och vi lärare är väldigt glada att vara här med de här fantastiska ungdomarna. Kram!

Söndag 15/1:

Hej! Vi har precis landat, till och med lyckats växla pengar och sitter nu på bussen på väg till Mitraniketan. Nu ska vi sova några timmar, äta frukost och sen handla indiska kläder. Alla mår bra och vi är förväntansfulla.

Kram från Mitraniketangruppen.

 

Dela:
Kategorier: