Fältstudier 2014

Här kommer du att kunna följa våra samhällselever i åk 3 som just nu är ute på fältstudier i Kerela i södra Indien och Malawi i Södra Afrika. Uppdateringen kommer att ske med ca 3,4 dagars mellanrum!

2014-02-05  MALAWI (12:33 svensk tid)
Vi åker nu tillbaka till huvudstaden efter en mycket intensiv och givande tid i södra Malawi. Sorgligt att säga adjö till alla nya goda vänner vi fått. 

2014-02-05 INDIEN (07:35 svensk tid)
Resebrev nr 5: Hejhej! Totalt har vi nu spenderat ungefär 11 dagar i vårt community, Korakulam. Det är inte värst stort, bara kanske en 30x30 meter, så vi har hunnit runt och pratat med nästan alla familjer. Vi har mest pratat med dem om hur de ser på Korakulam och sina liv, för att förstå communityn och dess människor. Förra veckan hade vi en dag då vi fokuserade på barnen och på hur de ser på sin framtid. De ritade bilder på husen de vill leva i i framtiden. Vi fick se många hus med äppelträd, mangoträd och trädgårdsland på tomten, många som sa att de skulle bygga allt själva utan att ta lån. Sedan lärde vi barnen ”små grodorna” och ”fågeldansen”, dansen blev en succé och vår tolk nynnar fortfarande på melodin.
Nu är det måndagsförmiddag här i Indien. Några projektgrupper är redan ute i sina ”communities” och gör kanske några av de sista intervjuerna för resan. Solen steker på så vi som är kvar hemma sitter helst i skuggan på trappen och läser lite. Det har verkligen varit varmt här, väldigt stor skillnad från 10 minus, temperaturen vi lämnade i Sverige. Den enda egentliga svalkan upplevs i det kalla duschvattnet. Dock tillbringade vi förra onsdagen på ett berg och det ni, det var fantastiskt (svalt)!

Dagen började som så många andra dagar med att alla (nästan) åt frukost nere i matsalen vid 8. Sedan var det kvicka ryck och elever, lärare och tolkar gjorde sig klara för att hoppa in i de två bussar som hyrts in för att transportera oss upp på berget. Resan tog sin början och de flesta upplevde nog att det var lite skönt att bara se på det rusande vardagslivet från bussfönstret och kanske lyssna lite på egen musik. Efter en dryg timme gjorde vi resans första stopp: en gummiplantage. Sunni, en av de som arbetar på Loyola, berättade för oss om hur man utvinner gummit och på andra sidan vägen fick vi möta några kvinnor som förädlade gummit. När vi en halvtimme senare ännu en gång stannade så var vi inne i en något som liknade en regnskog. Där möttes vi av en liten fors som många passade på att doppa både fötter och huvud i. Vi gjorde en länge paus här och alla passade på att vila lite på det sätt som passade dem bäst - i solen, med fötterna i vatten eller i skugga. Sedan började bussarnas klättring uppför serpentinvägarna. På toppen möttes vi av sval, frisk vind och god mat (basmatiris!) som vi hade med oss från Loyola. Efter lunchen var det fri aktivitet och de flesta begav sig iväg på upptäcksfärd över de närmaste bergstopparna medan några la sig ned på berget för att vila ännu lite mer. Vi stannade länge och hann ungefär alla skaffa oss solsvedda ansikten. Och innan hemresan tog vi tillsammans lite te och kaffe vid ett kafé som lite oväntat fanns på toppen. Nora, Maya, Freja, Petra och Elin

Äntligen har INDIEN-gruppen fått tillgång till internet så här kommer tre resebrev på raken!

INDIEN: Resebrev 4
Hej! Vi sitter på trappan framför Loyola College och ska snart gå till Ayodhya Nagar för näst sista gången vilket är sorgset. Vårt community ligger bara fem minuters promenad från campus där vi bor vilket har varit superskönt. Ayodhya Nagar består endast av 13 hushåll och det tar typ en minut att ta sig runt området. På den lilla ytan ryms det massor av gulliga barn och hemmafruar medan männen är svårfångade. Vi har blivit bästisar med de flesta och dansat, blivit bjudna på ettårs-kalas och fått så mycket mat att vi har döpt hushållen efter maten vi fått där i vårt arbete; t.ex. curryfamiljen, kycklingfamiljen, kokosnötsfamiljen.
Vårt arbete i communityn tar mycket tid och vi fokuserar på housewives och deras begränsningar och möjligheter i vardagen.
Igår besökte vi en kommunal skola i Cheruvickal och dansade små grodorna inför hela skolan vilket lärarna uppskattade mer än barnen vilket inte var så konstigt eftersom vi sjöng falskt och i världens högsta tonart. Vi bad barnen att rita vad deras mamma och pappa arbetar som och vad de själva skulle vilja bli i framtiden och nu ligger det cirka 50 barnteckningar i Agnes väska redo för redovisning.
En annan kul grej vi har gjort är en fyra-hörnsövning på en takterass i solnedgången med kvinnorna från Ayodhya Nagar. Ett par gånger har vi agerat vi turister och åkt in till Trivandrum men oftast promenerar vi bara in till Sreekaryam som ligger en kilometer bort för att köpa mer bananchips. Häromkvällen tog vi bussen in till Trivandrum för att äta middag där klassen delade upp sig i mindre grupper. Halva projektgruppen hamnade på en restaurang som var helt tom men hade fantastisk mat. Efteråt skjutsade resaturangägaren oss till bussen i sin bil och Hanna fick tuta precis som alla gör här mest hela tiden.
Vi vill presentera Rakhi - världens bästa tolk. Hon har hjälpt oss, tagit hand om oss och typ räddat oss. Hon säger åt oss att sluta skratta när vi får skrattattacker, hon tycker att vi behöver ha mer solkräm på oss och hon har lovat att komma till Sverige när hon har gift sig. 
Nu ska vi ut i vårt community och göra klart våra sista intervjuver för att sedan bege oss in till Kovalam beach för att till slut så här på sista dagen unna oss att bli lite solkyssta.
Massa kramar och pussar till våra päron och vänner mvh projektgruppen + klassen.

Tove, Klara, Hanna, Seva och Agnes.

INDIEN: Resebrev 3
Namaskaram Sweden!
Veli 1 är vi och vårt ’community’ är en fiskeby som ligger precis vid Indiska oceanen. Härom kvällen fick vi chansen att sova över hos en av byns familjer. Vi åt middag och frukost med dem och fick prova på ”riktig indisk mat”. Det var gott, men väääldigt starkt, så vi fick oss ett gott skratt av allas uppsvullna och superröda läppar.

Efter middagen gick vi alla upp på taket och tittade på stjärnorna. Det var så vackert och ljudet av vågorna från havet var pricken över i:t. Vi spelade kort runt levande ljus och lärde en av tolkarna ”Bubblan”. Här i Kerala är kortspel inte alls vanligt när gruppen är blandad med både tjejer och killar och i Veli är det bara alkoholiserade män som spelar kort om kvällarna, enligt byborna. Tolken klarade sig dock bra och vi hade jättekul!
De två Veli-grupperna fick sova i två olika hus (Veli 2 sov i huset som tillhörde mammans syster till vår familj). Vi i Veli 1 är bara tjejer, så vi fick dela på en dubbelsäng och la oss på sängens bredsida för att alla skulle få plats. Fanny sov förvånansvärt bra, medan Emily och Olga som låg bredvid hade en delvis sömnlös natt.
På morgonen gick vi upp kl. 05.30 för att vi skulle träffa en kvinna kl. 05.45 som skulle visa oss fiskemarknaden på stranden. Det var väldigt intressant och häftigt att vi fick hänga med till marknaden. Vi gick längs med stranden och de fiskemännen började dra upp sina fiskebåtar på stranden alltmer medan solen steg. Vi intervjuade en del fiskare och tittade på deras fångst. Svärdfisk och någon annan lite mindre fisk verkade vara vanligast, men en och annan ca 2 meters lång svärdfisk såg vi också. Fanny och Olga fick hålla i en blåsfisk som fiskarna hade fångat i sitt nät men inte skulle sälja då man inte kan äta den. Som tur var blåste den aldrig upp sig, men den hade ett jätteroligt supersurt ansiktsuttryck - och det skulle vi också haft om vi blivit uppdragna sådär!
Vid ungefär kl. 07.00 satte marknaden igång. Så här gick det till: Alla fiskemän och ”fish vendors” (ca 95% av dessa var kvinnor) samlades i en stor ring. Det blev en auktion och fiskemännen la upp x antal fiskar per ”omgång” och ropade ut priset. ”The fish vendors” köpte fisken om de kunde förhandla sig till ett bra pris, som de samlade ihop i stora stålskålar som de sedan bar på huvudet för att sälja på fiskmarknaden inne i stan. Det var ett väldigt skrikande fiskare emellan och det såg ut som att många blev arga på varandra, men det var nog snarare en högljudd diskussion än ett bråk.
När vi hade stannat ett tag sa våra tolkar att den här processen kommer fortgå enda tills all fisk var slut, vilket kunde ta ett bra tag, så vi började gå tillbaka till huset vi sov över i igen. Där blev vi välkomnade med typisk indisk frukost: några slags risbullar (man äter ris i olika former och variationer till varenda mål om dagen), två superstarka grytor, papadam-bröd (bröd som är mer likt saltiga chips än vad vi svenskar kallar bröd), små bananer och supersött te. Det var en bra start på dagen som efter frukosten fortsatte som så många dagar tidigare, nämligen med intervjuer och observationer.
Hoppas ni alla har det bra där hemma i Sverige och att ni röstade på någon bra i Melodifestivalen som vi missade i lördags!

Varma hälsningar från Veli 1! 

INDIEN: Resebrev 2
26 januari 2014 Namaste!
Kanyamkolam-gruppen här. Vi sitter på takterrassen efter en händelserik Republic Day i Kerala. Idag har vi haft det stora nöjet att besöka den så kallade children’s club i vårt community, där vi fick  flera danser uppträdda i vår ära. Bland de populäraste låtarna fanns Gangnam Style och Barbie Girl. Vi känner oss riktigt välkomnade här, speciellt av barnen, som har lärt oss många av sina lekar. En stor överraskning för oss var att de allra flesta i communityn har husdjur. Men inte bara vilka husdjur som helst; allt från katter och hundar till undulater, till och med en och annan örn. Det är många nya spännande intryck, så det är inte konstigt att vi är så utmattade om kvällarna. Känslorna går upp och ned, men vi är så glada för att vara här och få möjligheten att träffa alla underbara människor.

     Chips gjorda av tapioka och banan säljs på varje gathörn, så det är populära snacks här hemma i sovsalarna. Men Karro och Britta orkar ändå träna tidigt på morgonen för att hålla fysen uppe. Samma kan inte sägas om Moa och Alice, som var utmattade efter gårdagens lek med barnen, och var tvungna att ta en välbehövd tupplur nu på förmiddagen. Tyvärr blev de väckta av att en fågel flög in i huset och dumpade en död fisk mitt på golvet. Piggast i gruppen är Sara, som älskar modet här i Indien. Killarnas rum, där Theo bor, har precis blivit översvämmat. Lite av sakerna har blivit blöta, men ingen större skada skedd.
      Hela gruppen ser fram emot morgondagen, då hela klassen åker in till Trivandrum för att upptäcka på egen hand. Dagen efter blir ännu en heldag i Kanyamkolam med intervjuer, observationer och interaktion. Communityn består av 21 hushåll, och en tom tomt som det för nuvarande råder en intressant konflikt över. Vi hoppas på att få lära känna alla ännu bättre än vi redan gör.
     Vi saknar mycket hemma i Sverige, till exempel frukost som inte består av curry med ris, Paradise Hotel, våra egna sängar och fullt fungerande toaletter, Globala, den torra luften, och självklart våra familjer och vänner. Men vi känner redan nu att det kommer bli väldigt svårt att säga hej då till Kanayamkolam och Kerala.

Alice, Britta, Moa, Karro, Theo och Sara

2014-02-03 MALAWI (07:25 svensk tid)
Nu lider tiden i Chelema mot sitt slut. Alla är friska, vi lär oss mycket och många elever har sovit över i sina byar. Igår var vi i kyrkan här på Chilema. Eleverna sjöng fint och höll tacktal till sina byar. Efter kyrkobesöket åkte vi till Mount Zomba och vandrade och badade i vattenfall. Det var en dag i avkopplingens tecken. Den var uppskattad efter mycket arbete. Under dagarna arbetar eleverna i sina byar och på kvällarna efterarbetar de och förbereder. Nu återstår två arbetsdagar!

2014-01-30 MALAWI (16:27 svensk tid)
Idag har vi besökt Blantyre, en stor stad. Vi har besökt en välorganiserad säckfabrik och träffat representanter från textilfacket. Vi har också varit på en av Malawis största radiostationer. Alla hälsar till sverige!@

2014-01-30 INDIEN (10:25 svensk tid)
Namaskaram alla saknade och osaknade föräldrar, syskon och vänner! Det här är fiskebygrupp 2 som gör fältstudier i Veli. Bland alla fiskare och fiskar finns både ett rymdcenter, en gigantisk kyrka under uppbyggnad (som prästen döpt efter sig själv) och kokospalmer. På stranden sitter fiskarmännen i sanden och spelar poker. Med lokalbuss tar det cirka två timmar att ta sig dit och det är en spännande och skakig resa som aldrig är den andra lik. Som tur är kan vi nu få åka med skolans minibuss och då går resan på en halvtimme.

De andra grupperna har mellan 10 minuters gångavstånd till 20 minuters bussresa till sina samhällen. Vi bor på ett trevligt campus med de indiska studenterna precis runt hörnet. Trots att det är väldigt varmt njuter vi av de långa händelsefulla dagarna fulla av intryck. Killarna kämpar för att inte tappa sina lungis och tjejerna svettas i sina färgglada churidars och kurtas. Till frukost, lunch och middag äter vi ris i alla dess former tillsammans med olika indiska grytor (som köket dock gjort extra milda för vår skull).

Efter en hel dag ute i fält samlas hela klassen plus lärare, tolkar och nunnor och äter middag tillsammans. Kvällen spenderas antingen renskrivandes, pluggandes eller bara mysandes. Efter flera dagar ute i fält ska vi i morgon ut till huvudstaden Thiruvananthapuram för att äta middag och se staden. Det ser vi alla fram emot!

Ta-ta! <3  / Pia, Björn, Gesine, Vanja S, Klara B & Joel.

2014 -01-29 MALAWI (12:38 svensk tid)
Pernilla är nu på väg hem från Malawi men här kommer en till erfarenhet från bylivet i Malosa.
"Ute i en annan by med gruppen som jobbar med barn. På vägen dit får jag lära mig att kvistar utlagda på vägen betyder att det pågår en begravning och det visar sig att det är någon i vår by som begravs. Framme i byn börjar vi med att hälsa på "chifen" något som måste göras både när vi kommer och när vi går. Efter det går vi till vårt hushåll men ingen i familjen är hemma. Grannarna tar fram mattor och vi sätter oss i ett av husen där gruppen finslipar på sina intervjufrågor. Första intervjun är med en kvinna är i 30-års åldern och har 6 barn, tre av dem är i skolan. Den yngsta är bara några månader och sover i hennes famn under intervjun. Kvinnan vill att alla hennes barn ska slutföra secondary school och ser utbildning som vägen till ett bättre liv. Själv hoppade hon av skolan eftersom hon gifte sig. Intervjun genomförs under ett träd på gårdsplanen, vi sitter på mattor som barnen lägger ut till oss, själv sitter kvinnan på marken. Det är flera barn hemma och de hänger nyfiket runt oss under intervjun. På gården finns höns och tre getter som tillhör kvinnans mamma. På en fråga om hur familjen klarar sin försörjning svarar kvinnan att ibland gör dom det och ibland inte. Trots att det är enkla omständigheter så är gården noggrant sopad och det finns blommande rabatter utanför husen. Efter intervjun visar jag kvinnan kort på mina barn och vi försöker prata lite med varandra om att vara mamma, även om förutsättningarna är helt olika så är känslorna och önskan om det allra bästa för sina barn den samma."
Pernilla
 

2014-01-26 INDIEN (10:51 svensk tid)
Father Joy, head of Loyola College sends his regards by an email:
"Your students and staff are happy so far about the immersion programme here. They are actively involved in gathering data and engaging in conversation with the help of 8 interpreters." With best wishes, Joye James SJ.

2014-01-26 MALAWI (19:23 svensk tid)
Rektor Pernilla är på besök sedan i lördags. Här kommer hennes rapport:
"Idag började de flesta grupperna med att följa med sin familj till kyrkan, för min grupp betydde det tre timmar i kyrkan med avbrott för sång då och då. Det svängde och var helt OK trots att vi inte förstod ett ord. Vi behövde inte sjunga något typiskt svenskt, blev bara ombedda att ställa oss och säga hej. Därefter blev det besök i byn och en intervju med en 19 årig kvinna om hennes situation och framtidsutsikter, mycket prat om relationer, önskan om att få ett bra yrke efter utbildningen. Väldigt spännande! På vägen hem gick vi förbi marknaden precis nedanför Chilema och en av eleverna guidade mig till chitengaförsäljaren, jag köpte två! Vi såg en apa som såg ut som herr Nilsson! Det är varmt, soligt på fm sedan lite mer moln och lite regn på eftermiddagen. Kvällen ägnades åt handledning. Alla elever arbetet väldigt seriöst och har kommit igång bra i sina hushåll. Lite trötta men vid gott mod, engagerade och med en önskan att hinna så mycket som möjligt innan de ska välja fenomen(snäva in sin undersökning). Idag har vi ingen kvällsaktivitet utan grupperna har tid för sina reflektioner och förberedelser inför imorgon."

2014-01-23 MALAWI (20:33 svensk tid)
Hej, första dagen i byn. Allt fungerar bra! Tolkar, chiefer och bybor. Imorgon fortsätter arbetet med att bekanta sig i byn. En grupp ska delta i en begravning. Våra elever är fantastiska! Alla föräldrar ska vara stolta! Varma och regniga häslningar från Malawi. PS. Vi kommer inte kunna lägga ut så långa meddelanden och bilder funkar inte att skicka eftersom vi befinner oss i en internetfri zon... Eleverna verkar inte saknar sina mobiler heller:)DS.

2014-01-23 INDIEN (19:45 svensk tid)
Vi har landat och sovit två nätter på Loyola College. Alla på Loyola tar väl hand om oss. Alla elever har varit i sina olika communities i två dagar och kommer tillbaka med massor av upplevelser. Dessutom har eleverna haft möjlighet att umgås med studenterna på colleget. Jättekul! Imorgon ska vi på fm lyssna på föreläsningar om kast, socialt arbete och politik. Efter det träffar eleverna sina tolkar och studentguider igen.

2014-01-21 INDIEN (14:23 svensk tid)
Vi har nu ätit lunch på Loyola College och varit i stan och köpt kläder. Här funkar allt bra!

2014-01-21 MALAWI (17:12 svensk tid)
Allt väl i Malawi. Alla mår bra! Allt bagage är framme. Vi är trötta men glada att vara här.

2014-01-21 - MALAWI (16:11 svensk tid)
Resan har gått bra. Vi har varit på marknaden och väntar nu på föreläsning från Kooperation utan gränser( Weeffect) och middag. Kamerautrustningen kom igenom tullen! Allt gott från oss alla. Kram

2014-01-21 - INDIEN (8:34 svensk tid)
Framme på flygplatsen! Väntar på bussen som ska ta oss till Loyola College där vi ska bo under vår fältstudie! Det är 31 grader.

Dela: